/ Diary /

Jag tänker på dig ibland.

Anledningen till att jag inte uppdaterar här särskilt mycket är att jag inte har någonting alls att skriva om eller några bilder att visa. Jag går mest runt och gör ingenting om dagarna, och det är ju till och med tråkigare att skriva än att läsa om.

Då och då ploppar små meningar upp i mitt huvud som jag vill skriva ner, som till exempel att kråkor faktiskt är mycket större än man tror och att jag saknar att ha långa, nattliga msnkonversationer. Och alla vet ju att om man sitter och stirrar på telefonen och tänker "ring, ring, ring" så ringer den aldrig. Samma sak gäller med msn; sitter man och stirrar på listan med folk och tänker "skriv, skriv, skriv" så är det aldrig någon som skriver.
/ Diary /

Inga mål, måsten, krav, inget.

Trots att termometern visar 27 grader i skuggan och trots att solen skiner så att det nästan är omöjligt att vara ute tar jag fram cykeln ur garaget och ger mig av. Påväg: exakt ingenstans.
Jag samlar intryck och åker på nya vägar, ser nya hus och hamnar på nya platser i staden där jag har levt hela mitt liv. Innan jag lämnar den vill jag ha varit överallt.
Känslan av var fan är jag? finns där hela tiden, och jag har aldrig riktigt någon aning om hur vägarna framför mig kommer att se ut. När det står körsbär och hjortron och alla möjliga bär på gatunamnskyltarna är jag vilse, men så känner jag helt plötsligt igen mig när en skola står rakt framför mig (hur gck det till?).

Fortsätter cykla på vägar jag inte känner igen och kommer åter igen fram på ett ställe där jag har varit många gånger. Efter en stund till av mållöst cyklande åker jag till andra sidan stan och åker förbi badplatser där doften av solkräm känns ända till cykelbanan. Hittar en udde som är täckt av skog och minns att jag en gång har fiskat efter vattenloppor där. Sätter mig på en sten och rycker till när vattnet från sjön med världens fulaste namn sköljer över mina fötter.

Jag mäter tiden i låtar och antal genomlyssningar av En plats i solen istället för minuter och timmar. När jag till slut kommer hem har jag hunnit lyssna igenom albumet exakt två och en halv gånger och mitt ansikte är ganska likt en tomat till färgen (snälla snälla låt det inte vara solbränna, låt det gå bort när jag blir lite mindre varm).

/ Diary /

If I could make things different, if I could press restart, then I would hold back every breath that went too far.

Fönstret står öppet och släpper in den inte allt för varma nattluften och trots att det blir lite kallt vill jag inte stänga. Jag har skaffat ett behov av att alltid ha något spelande i högtalarna, men nästan all musik stör mig. Det mesta är bara skitlåtar om kärlek och bla bla bla, nej jag vill inte höra om det, okej?
Folk pratar om att vara kär i kärleken; jag hatar den istället.