/ Diary /

Trettionde mars tjugohundratio

Skynket fälls ner. Bilder börjar visas på skärmarna bakom scenen.
Jag börjar nästan gråta och känner mig som en trettonårig skrikande tjej, med den skillanden att jag inte skriker riktigt lika mycket.
Musiken går igång och i takt med basen dunkas lycka in i kroppen.
dom är här
dom är här
dom är här
dom är här
jag är här
DOM är här och JAG är här

Jag står näst längst fram, rätt nära mitten. Himla bra.
Dör litegrann av lycka över att de spelar OWC.
När Mannen i den vita hatten spelas börjar jag nästan gråta ännu en gång för att den är så jävla bra.
Kent är så jävla bra.

Bilder kommer! Har inte fått dem än.
/ Diary /

SNAAART!!!

/ Diary /

Läskigt, mhm.

I fredags (eller när det nu var) var det en dödsannons i tidningen för en Linnea Nilsson.
Idag var det en dödsannons för Lennart Nilsson.

JAG KOMMER DÖ SNART. Det här kan ju inte innebära någonting annat än att det är min tur nästa gång?

(Och om ni nu inte förstod vad Lennart hade med saken att göra så kan jag ju berätta att jag är Lennart. Feskelennart liksom. Mitt andranamn!)