JUST LIKE LINNÉA

Nu har jag sommarlov på riktigt! Jobbade sista dagen innan min fyra veckors semester idag. Skulle jobbat imorgon också, hade så himla gärna gjort det trots att det är supersegt, men jag ska på min första begravning någonsin. Morfars.

Jag tänkte mest bara slänga in ett litet hej och säga att jag lever, men jobbar största delen av min vakna tid. På jobbet äter jag tårta och massa bananer, mördar flygande helikoptrar med en stor skjutgrej, dricker fyra koppar kaffe om dagen, tittar på skjutningar med granatgevär som får hjärtat att tryckas till i bröstet samt har det trevligt med bazookan som står på mitt kontor. Fast mest sitter jag och håller på med dokument som talar om hur bra de där vapnen ska vara. Roligt, yes.

Midsommar tillbringades med halva gamla NV3bTE3. Grillning och lekar och åh, vad jag tycker om er. Måste få de där bilderna snarast.

Annars målar jag naglarna i en nyinköpt knallrosa nyans samtidigt som döden hänger i luften, ligger på marken, flyter med vattnet, brinner med elden, är närvarande överallt omkring mig.

Hej på er! Den där underbara helgkänslan börjar långsamt avta nu när helgen går mot sitt slut. Imorgon blir det till att gå upp 06:15 igen, vilket jag inte direkt ser fram emot. Men men, jag är ändå glad att jag har ett jobb så jag ska inte klaga.

Klockan är bara tolv och jag har redan hunnit med att handla mat med mamma och påbörja brödbakning. Det är betydligt mer än jag gjorde under hela gårdagen, som mest gick ut på att sträcktitta på How I Met Your Mother. Och baka snickerskakor.

Nej, nu ska jag fortsätta med brödet, äta lunch och sen försöka fixa mitt kaosrum. Golvet är min garderob, skojar inte. Lite sysns ju på bilden. I garderoben ligger alla mina gamla kläder jag inte använder och på golvet/halvt i resväskor ligger mina användningsbara kläder. Ni kan ju tänka er hur roligt jag har varje gång jag ska försöka leta reda på ett visst plagg. Speciellt om det är ett svart linne, helt omöjligt.
Puss!

Jag insåg just att det är urkass uppdatering på det här stället, men så får det faktiskt vara. Efter åtta timmars jobb som går ut på att sitta framför en dator med en massa dokument känns det inte så lockande att gå och sätta sig vid datorn när man kommer hem direkt. Jag överlever jobbdagarna med hjälp av kaffe - inte för att bli pigg, utan för att inte frysa ihjäl. Mitt kontor är så fruktansvärt kallt, jäkla ventilation alltså. Snart ska jag sova, hejdå.

Det känns som att jag knappt hinner komma hem förrän jag ska sova, gå upp och åka och jobba igen. Helt sjukt hur trött jag är också. Somnar lite då och då i min kontorsstol när jag inte har något att göra och dricker kaffe och varm choklad för att försöka piggna till. Pappa sa att han hade massor av muggar någonstans så jag ska få en imorgon. Himla bra att inte behöva använda de där minimala pappmuggarna jämt.

Igår var vi och tittade på när folk kom till studentbalen. Bästa transporten var lätt en pizzahemkörningsbil. Haha!

Nej, jag har inget vettigt att skriva nu. Istället tänkte jag lägga upp lite gamla bilder från facebook som jag var taggad i. Det är ju sånt man kan sitta och titta på när man har tråkigt (fast jag gillar egentligen inte alls att titta på facebookbilder av mig för jag ser ju lagom störd ut på de flesta).

Skidåkning förra vintern. Jag är ju den som sitter då. Och där satt jag ett tag för jag kunde verkligen inte komma upp haha.


Turkiet! Saknar!


Hemsk bild på mig, japp. Fast det värsta är väl att jag faktiskt inte gör mig till alls, gladare än sådär var jag verkligen inte där. Gillar att det ser ut som att Julia har mustasch dock.


Studenten, saknar min fina klass ju.


Och till sist en lite random bild på mig och Albin från Rubix i höstas.

Idag har jag gjort min första jobbdag. Det gick väl okej, förutom några stunder av akut trötthet och att datorprogrammet jag ska hålla på i kändes lite förvirrande ibland. Många plus på att Annie jobbar i samma hus så vi kunde äta lunch tillsammans. Och imorgon ska vi följa med pappa till skjutfältet och se när dom... ja, skjuter. Och på kvällen ska vi (inte pappa alltså, utan jag, Annie, Jessica och Julia) titta på folket som ska på studentbalen. Det blir nog trevligt, får bara hoppas på fint väder och inte allt för mycket folk så man inte ser.

Någon slags outfit jag slängde ihop när jag hade tråkigt för någon månad sedan.

Vill tillbaka till kravallstaket som trycks in i revbenen, ben som knappt kan stå utan trycket från publikhavet, hjärtslag som inte kan urskiljas från basen och lyckokänslorna som exploderar i kroppen när de första tonerna av Warbuddies börjar spelas.

Det är fascinerande hur olika låtar är kopplade till olika känslor. Hur just Warbuddies varje gång tar fram den där lyckan, hur Famous Last Words påminner om vinterpromenader 2007/2008, hur Right Now och Coming Undone tar fram minnen av ångest, gråtattacker på skoltoaletter och försöken att stå emot den där otroligt starka längtan som en av låttexterna sätter ord på samt hur Self Inflicted påminner om samma längtan, men utan att kämpa emot.

Nu är jag tillbaka i Karlskoga igen efter en mycket bästig vistelse hos Annie i Linköping. Under ett dygn har jag hunnit med att gå på stan två gånger och shoppa linne, tröja, shorts, strumpor, strumpbyxor och skor, äta glass tre gånger, gå och handla mat, titta på film, äta choklad, se bästa Lillasyster, promenera himla mycket och svettas halvt ihjäl. Lite sömn lyckades vi faktiskt klämma in också.

Man kan tycka att jag borde packa upp mina väskor med alla kläder nu men nej, jag ska snart iväg och träffa folk igen ♥ Det känns verkligen som sommarlov på riktigt nu när både värmen och omkringflängandet infinner sig.

Supersnabb uppdatering: om en halvtimme tar jag bussen till Örebro, sen tåget till Linköping och träffar Annie. Och sen ska vi se Lillasyster. TAGGAD!

Hallå! Nu sitter jag på ett tåg till Örebro, förhoppningsvis. Ja, man kan ju aldrig vara säker eftersom det här är ett tidsinställt inlägg. När jag kommer fram ska jag äta sushi med min familj! Har aldrig ätit det förut, så det blir spännande... och lite läskigt. Men någon gång ska man väl prova. Och är det inte gott får jag väl äta ågot annat när jag kommer hem, för vet ni vad? Gratis mat i tre månader!!!!!!!!!!!!!!! Sånt där man inte riktigt tänker på när man bor hemma, men uppskattar väldigt mycket när man måste betala det själv sen. I sommar ska jag minsann äta sån där "dyr" mat som jag aldrig köper här, typ vindruvor och avocado.

Nu har jag äntligen SOMMARLOV! Sista tentan skrevs imorse och sen var det bara att cykla hem och njuta av friheten. I motvind, förstås. Alltid motvind. Men idag gjorde det liksom ingenting, för jag kommer inte cykla den där vägen på tre månader nu. Sjukt!

Imorgon åker jag hem till Karlskoga, så jag försöker packa nu. Det går åt helvete. Jag har en liten resväska och en sportbag där jag ska få plats med nästan hela min garderob + andra saker jag vill ha med hem. Helt omöjligt. Är det något jag verkligen inte ser fram emot så är det att behöva bära allt det där sen. Men det kommer ju bli ett rejält träningspass i alla fall, om vi nu ska se något positivt i att resa med femtioelva kilo packning.