/ On my mind /

Det här med motivation

 

Jag är en sådan person som oftast har svårt för att hålla en jämn motivationsnivå när det gäller det allra mesta. Antingen känner jag driven till att göra bra ifrån mig i allt jag gör, eller så vill jag bara strunta i allt och gömma mig under ett täcke. Just idag är en sådan dag då jag känner för det sistnämnda; ingenting jag gör känns egentligen särskilt meningsfullt.

Den här meningslösheten är något som ofta återvänder till mina tankar. Jag uträttar vardagliga handlingar, sover, äter, lever, men ingenting tycks riktigt leda någon vart. Det krävs liksom någonting mer. Jag behöver ha någonting att längta efter, händelser att se fram emot. Visst, en del av mig längtar tills jag är färdig med skolan och får ett jobb, men det är egentligen bara en konkretisering av vad jag egentligen vill: att få en förändring i mitt liv. Jag vill så fruktansvärt gärna att någonting oförutsett men bra ska hända och svepa mig av stolen. Det kvittar egentligen vad det är, bara det är positivt. Kanske har jag sett för många filmer och serier, men jag önskar nog lite för ofta att mitt liv var en romantisk komedi.

För att återgå till längtan så tror jag att det är en nödvändighet när det gäller hur stor min motivation i vardagen är. Allt blir så mycket enklare när det finns något att se fram emot inom en rimlig framtid. Det behöver inte vara stora händelser, men bara det finns någonting där. Och ”en förändring i mitt liv” kan knappast räknas som tillräckligt precist för att jag ska kunna vänta och hoppas på det. Alltså står jag här, smått desperat efter att skaffa en meningsfull vardag när det jag egentligen borde göra är att lära mig acceptera att allt tar sin tid, att det bara är jag själv som kan skapa förändringar i mitt eget liv och kanske framför allt att det inte tvunget måste finnas en mening med allt. Att det kanske bara räcker med att vara ibland.

 

Jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite. Det blir inte särskilt ofta nuförtiden att jag skriver såhär, men när jag väl gör det så inser jag hur mycket jag tycker om det. Det är nästan som terapi; man kommer så mycket lättare till slutsatser när man får ner lösa tankar till konkreta ord och formuleringar. Jag måste definitivt börja skriva mer igen.

/ Clothing / On my mind /

Tankar om välmående

 
Så skönt med fredag nu! Jag har varit på bra humör hela veckan, vilket nog har gjort att den har gått rätt fort. Det känns som att det bra humöret kommer inifrån, på något sätt. Jag känner mig glad och trygg i mig själv, vilket jag inte alltid gör. Just nu är det som att mitt välmående inte bara beror på yttre omständigheter, utan det kommer från mig själv. Jag känner mig glad inifrån och ut.
 
I höstas/vintras var det nästan tvärtom; jag kände hur min självkänsla blev sämre och sämre för varje dag och ingenting kändes riktigt bra. Jag förstod inte alls varför jag kände så då, men nu vet jag nog. Och jag är så glad över att det vänder. Det gör det alltid, till slut.
/ On my mind /

Vad är väl fem år, egentligen?

Något jag tycker är lite lustigt är hur mycket jobbigare alla andra verkar tycka att min utbildning är i jämförelse med vad jag själv tycker. I alla fall om man ser till utbildningens längd, fem år. Och med "alla andra" menar jag här de flesta vuxna.
Jag har flera gånger fått höra något i stil med "Tre år kvar?! Hur ska du orka det?" och jag kan inte riktigt hjälpa att jag blir lite irriterad av sådana kommentarer. Jag menar, vad skulle jag annars göra? Jobba? Jag tror nog att jag kan avsätta fem år av min annars 45-åriga karriär på arbetsmarknaden för att få ett bättre och intressantare jobb. Det är ju inte som att jag inte kommer ha tid att jobba sedan.
 
För mig har det alltid varit en självklarhet att läsa vidare efter gymnasiet. Det kan ju visserligen bero på att jag gick natur och inte blev just någonting alls förutom högskolebehörig, men det känns ändå som att en eftergymnasial utbildning är rätt bra att ha. Och om man ändå håller på så är det ju faktiskt inte så fruktansvärt länge med fem år ändå. Tiden går så fort. (Och studieskulderna tickar uppåt men det är ju till ett bra syfte i alla fall.)