/ Diary /

Jag förlorar tid.

Tiden rinner verkligen iväg nu. Det är tre månader kvar till klassresan till Turkiet (och jag har jävligt mycket panik över den där resan redan nu). Inte ens 15 veckor kvar till studenten. 14 veckor till den jävla balen.
Jag ser inget av det här som någonting värt att längta till. Jag vill inte att händelserna ska komma en dag närmre, inte ens en minut. Jag vill inte att gymnasiet ska vara över - tryggheten, klassen, allt. Jag vill inte att alla flyttar ifrån varandra till olika studentstäder.

30 dagar till Kent.
Det är ingenting, men samtidigt en evighet.
/ Everyday pictures /

Jag är nog kanske lite skillad ändå.


 

Det går faktiskt utmärkt bra att laga tangentbord med tejp. Även om tejprullen är rosa.

/ Everyday pictures /

Hur som helst och när som helst och var som helst kan allt ta slut.

För första gången sedan i måndags har jag inte tillbringat hela dagen i sängen. Jag kämpar dock fortfarande mot tröttheten, illamåendet och lusten att gå och lägga mig och sova, men hittills har jag lyckats ganska bra ändå.

Jag tittar på youtubeklipp med Kent och låter tårarna rinna nerför kinderna när Mannen i den vita hatten spelas. Jag lyckas alltid börja gråta när jag ser konsertvideor, det är så... stort. Att beskriva varför vore omöjligt, men folksamlingar som på något vis visar uppskattning mot en eller flera personer är för mäktigt, lyckligt, för att jag inte ska bli berörd. Och det behöver inte alls handla om musik. Igår råkade jag se något på tv om ett fartyg som hade seglat någonstans långt bort och sedan kom tillbaka till Sverige och möttes av en apploderande folkmassa. Hade inte mamma suttit bredvid mig hade tårarna definitivt kommit fram.

Jag fick lite foto-abstinens så medan Kent spelades på hela övervåningen gick jag runt och försökte hitta roliga motiv. Självklart misslyckades jag som vanligt, för inte har vi något roligt fotoobjekt här hemma, inte.

Jag har förresten rensat länklistan här i bloggen och har bara kvar länkar till folk jag känner på riktigt. Inga länkbyten från och med nu, alltså!